Efter solsken kommer regn

Jag vill skrika. Jag vill lägga mig ner och gråta så mycket att det gör ont. Hellre den än den psykiska smärtan jag känner. Jag vet inte var den kommer ifrån. Jag vet inte varför den finns inom mig. Men jag vet att den är där och den kommer tillbaka lika snabbt som den försvunnit.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0