Du drar dig kanske tidvis innanför ditt skal, stannar i hemmet och ägnar dig åt inredningsprojekt. Finns det en loppis i närheten är chansen stor att du är där och fyndar. Tillfället kommer att ordna en speciell fest och folk trivs i ditt sällskap. Gammal kärlek ser ut att vakna till liv.

Blev ju fotograferad av Mattias för några veckor sedan och har helt glömt bort dom bilderna tills igår.

Efter ungefär en och en halv vecka utan skola är det nu dags imorgon. Jag känner bara att jag inte orkar. Skulle egentligen ha gjort 40 mattetal, svarat på några frågor om kristendomen och pluggat till engelskaprovet som kommer i veckan, under prao-veckan. Jag har dock inte börjat med någonting. Jag väntar på ett samtal som jag egentligen har väntat på sedan nyårsafton, min sömn är näst intill minimal och mitt ständiga illamående håller i sig. Hoppas att lärarna förstår, men det har dom aldrig gjort tidigare så varför skulle dom börja nu?

Idag, den 20/5, är det fem år sedan min farfar gick bort. Jag var trots allt inte så gammal då, men jag kommer ihåg att för fem år sedan, så grät jag, natten igenom. Åhh, jag saknar honom så mycket. På vintrarna brukade vi skotta snö med hans traktor och pimpla. Fast jag tyckte att det var så tråkigt och kallt så han gjorde alltid upp en brasa i stugan så satt vi där och värmde oss istället. På somrarna brukade vi ta med oss en picknick-korg på flotten och ro ut på vattnet, vi fikade och badade där. Han rökte nästan alltid, och jag och min kusin Lisa brukade turas om att fimpa hans cigaretter. Han blev bara sjuk en natt, och på mindre än en vecka så var han borta. Jag pratade med honom dagen innan han försvann, då sa han att allting var bra och att han skulle få komma hem snart. Jag önskar att han kom tillbaka. Jag älskar dig farfar!♥

Jag måste skriva av mig, men ingen ord kommer fram genom mina fingrar. Det står still, och jag står still. Jag hörde en gång att alla flickor behöver en pappa för en pappa är den enda mannen som inte sårar sin dotter. Skitsnack. Om om fem dagar är det fyra månader sedan. Ingen flygbiljet är bokad och jag vet inte vad det betyder, vad jag ska göra eller vad jag vill. Jag förstår inte, men jag kanske är trög.

jag läser, jag gråter, jag skakar, jag är rädd, vad ska dom göra med mig? vart ska dom ta mig? det är inte värt det. ingenting är värt någonting. allting man gör är förgäves. man vet aldrig när sista dagen i livet är kommen, man vet aldrig vad man lämnar efter sig, man vet aldrig hur mycket man ska hinna göra, så varför ens försöka. man lever för att dö, så varför inte bara dö idag? jag tror på ett liv efter döden.

Just nu finns det ingen stans jag hellre vill vara än hemma.

Jag är så jävla arg. FAN.I.HELVETES.JÄVLA.KUK. Blir så jävla förbannad på människor som säger/skriver saker utan att överhuvudtaget tänker sig för. Hatar livet. Fan. Vill inte. Orkar inte. Fuck. Ska fortsätta vara lika död som igår. ALLA KAN DÖÖ!