klockan var sent, och det var kolsvart ute. jag fick för mig att klättra ner från bron till en grej under som stödjer bron. iallafall, när jag har kommit ner så sitter jag på den där grejen och vinglar med fötterna och har mig. jag känner att en sko sitter löst, så jag drar foten mot mig men innan jag har hunnit blinka så hör jag hur det plaskar i vattnet. josse som står på bron bara asgarvar. eftersom att det var så mörkt så såg vi aldrig mer den skon igen. jag och josse hade fått någonting nytt att skratta åt. det var sommar det.