bra jobbat.

Allting är upp och ner nu. Ingenting är bra. Allting går bara upp och ner hela tiden. Fram och tillbaka kommer smärtan, saknaden. Livet känns dåligt och helt ovärt att leva emellanåt. Jag kan sitta och skratta, men på två sekunder har skrattet förvandlats till gråt, saknad, sorg och smärta. Dagarna delas in i perioder, perioder som är bra, då man mår bra och perioder där man inte vill, där man inte orkar, där ingenting är bra. Allting är piss.


Jag vill inte att nästa vecka ska börja, på tisdag är det första mötet och jag har ett antal möten framför mig. Möten med kuratorn, skolsystern, rektorn, lärare. Jag vill tillbaka till lovveckan, för då kunde man bara stänga ut allting och inte vara med när det blev jobbigt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0