var det allt?
När telefonen ringde för snart en timma sedan, och jag såg vilket telefonnummer det var, så började jag skaka. Men modig som jag är så valde jag att svara. Det var det där samtalet som jag väntat på i fem månader. Det var pinsam tystnad mest hela tiden, eller de 10 minuterna samtalet varade. Man glömmer inte bort sin dotter. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta, eller kanske bara glömma.
Kommentarer
Trackback
